Crazy frog..
...Av nån anledning har han surrat i mitt huvud ikväll...Rrriiingdiddiingdingding..paaaa.. ja ni vet ju..
Av vad jag förstår, som folk hintar och säger, så låter inte min blogg speciellt positiv. Om sanningen ska fram tror jag att jag är påväg ner i en svacka igen. De är lustigt, jag älskar våren. Har alltid älskat våren, men vid samma tidpunkt ungefär förra året hade jag samma känslor (och kanske våren innan också?). Kanske en form av vårdepression, eller bara en helt vanlig en, who knows.
Folk runt mig tror jag försöker hjälpa mig med goda råd. Jag försöker bättra mig, för jag tror jag måste. Men för dom som känner mig sen tidigare så vet ni kanske att jag "lyder" väldigt sällan goda råd. Vet inte varför, jag försöker ge dom hela tiden till andra och de är ju verkligen bra. På nått sätt har jag ett område i min hjärna som bara står för all tjurighet som finns i mig...eller envis, kalla de vad ni vill. Av nån anledning så skriker denna tjurighet till mig: stå på egna ben, klara dig själv, ta iut med ditt eget, hitta dina egna lösningar... och självklart sist med inte minst..släpp aldrig in nån för nära och visa dig aldrig svag!!..eftersom jag inte alltid kan uppfylla denna rösts önskan så får jag som konsekvens istället, ångest och en känsla av oduglighet.
Idag...eller igår va de som jag började med mina järntabletter. Idag fick jag biverkningarna. Dvs starka magkrämpor och illamående. De va min eftermiddag. Nu har magen släppt så nu brottas jag istället med en huvudverk som avlöste de ena. Dock inte så kraftig..men dataskärmen svider i mina ögon en aning.
En av mina fasor (som förmodligen är väldigt överdriven) är att jag ska ta en tablett som fasnar i halsen. Allstå inte fasnar så jag kvävs, mer bara lägger sig där i nått veck eller nånting och ligger och fräter sönder hela min hals inifrån, sen kvävs jag i mitt eget blod. Vet inte vart jag fått den idén ifrån men jag tänker nästan alltid på de när jag sväljer ett piller... idag så tänkte jag lite extra på de så jag var tvungen att proppa i mig två skorpor efteråt. Tuggorna lagomt tuggade för att de skulle riva lite när den åkte ner så de kunde plocka med sig pillret (om de satt där nånstans). Men ändå så pass tuggade att jag inte skulle fasna i halsen de också...de hade ju varit typiskt.
De roligaste som hänt idag var i alla fall Martinas lilla "felsägelse" som hon sa idag när hon va förbi på kaffe. Hon skulle säga att hon skulle lägga undan lite pengar åt ungarna. Istället blev de: Jag ska lägga undan lite ungar...hahaha..väldigt roande för stunden. Hade nog varit ännu roligare om mamma hade sagt de. hon har ju endel, så skulle hon lägga undan några där de va riktigt bra ränta så hade hon nog kunnat få ihop en hel del barn i slutändan. =P
Freja och jag har tagit det väldigt lugnt idag... eller jag har de i alla fall. Hon kan ju aldrig vara riktigt lugn. Läst några böcker. Max, hubbe, byggare bob bland annat. Sen har Hon tittat på Alice i underlandet. Hon verkar få väldigt dåligt samvete i början när Alice åker till underlandet och den lilla katten blir kvar i den verkliga världen. Så idag efter hon sätt klart filmen så konstaterade hon att OM de hade varit hon, så hade hon INTE lämnat kvar katten ensam, lite småsur.
Nä nu tänkte jag vila mina ögon lite..
Av vad jag förstår, som folk hintar och säger, så låter inte min blogg speciellt positiv. Om sanningen ska fram tror jag att jag är påväg ner i en svacka igen. De är lustigt, jag älskar våren. Har alltid älskat våren, men vid samma tidpunkt ungefär förra året hade jag samma känslor (och kanske våren innan också?). Kanske en form av vårdepression, eller bara en helt vanlig en, who knows.
Folk runt mig tror jag försöker hjälpa mig med goda råd. Jag försöker bättra mig, för jag tror jag måste. Men för dom som känner mig sen tidigare så vet ni kanske att jag "lyder" väldigt sällan goda råd. Vet inte varför, jag försöker ge dom hela tiden till andra och de är ju verkligen bra. På nått sätt har jag ett område i min hjärna som bara står för all tjurighet som finns i mig...eller envis, kalla de vad ni vill. Av nån anledning så skriker denna tjurighet till mig: stå på egna ben, klara dig själv, ta iut med ditt eget, hitta dina egna lösningar... och självklart sist med inte minst..släpp aldrig in nån för nära och visa dig aldrig svag!!..eftersom jag inte alltid kan uppfylla denna rösts önskan så får jag som konsekvens istället, ångest och en känsla av oduglighet.
Idag...eller igår va de som jag började med mina järntabletter. Idag fick jag biverkningarna. Dvs starka magkrämpor och illamående. De va min eftermiddag. Nu har magen släppt så nu brottas jag istället med en huvudverk som avlöste de ena. Dock inte så kraftig..men dataskärmen svider i mina ögon en aning.
En av mina fasor (som förmodligen är väldigt överdriven) är att jag ska ta en tablett som fasnar i halsen. Allstå inte fasnar så jag kvävs, mer bara lägger sig där i nått veck eller nånting och ligger och fräter sönder hela min hals inifrån, sen kvävs jag i mitt eget blod. Vet inte vart jag fått den idén ifrån men jag tänker nästan alltid på de när jag sväljer ett piller... idag så tänkte jag lite extra på de så jag var tvungen att proppa i mig två skorpor efteråt. Tuggorna lagomt tuggade för att de skulle riva lite när den åkte ner så de kunde plocka med sig pillret (om de satt där nånstans). Men ändå så pass tuggade att jag inte skulle fasna i halsen de också...de hade ju varit typiskt.
De roligaste som hänt idag var i alla fall Martinas lilla "felsägelse" som hon sa idag när hon va förbi på kaffe. Hon skulle säga att hon skulle lägga undan lite pengar åt ungarna. Istället blev de: Jag ska lägga undan lite ungar...hahaha..väldigt roande för stunden. Hade nog varit ännu roligare om mamma hade sagt de. hon har ju endel, så skulle hon lägga undan några där de va riktigt bra ränta så hade hon nog kunnat få ihop en hel del barn i slutändan. =P
Freja och jag har tagit det väldigt lugnt idag... eller jag har de i alla fall. Hon kan ju aldrig vara riktigt lugn. Läst några böcker. Max, hubbe, byggare bob bland annat. Sen har Hon tittat på Alice i underlandet. Hon verkar få väldigt dåligt samvete i början när Alice åker till underlandet och den lilla katten blir kvar i den verkliga världen. Så idag efter hon sätt klart filmen så konstaterade hon att OM de hade varit hon, så hade hon INTE lämnat kvar katten ensam, lite småsur.
Nä nu tänkte jag vila mina ögon lite..
Kommentarer
Postat av: anna s
Nä nu ska vi vara positiva här. Snart kommer sommaren och då blir allt superbra!
Hehe gumman jag tror knappast du behöver vara rädd för att ett piller ska fastna.. hade man behövt vara rädd för det så hade garanterat jag varit mer rädd än dej. och nu är jag inte det så då e det säkert inge farligt ;P
Söt-Freja. Det är jobbigt med samvete.. sånt där kan sätta sig länge hos mig med. Kan ju inte ens lämna kvar en banan av klasen i affären utan måste ta med alla "kompisarna" så ingen blir lämnad ensam.. iaf i samma klase :P Hahaha
Postat av: Systeryster
Weeell.. Du vet väl att väldigt många DÖR på våren? Förenklat: av ren utmattning efter att ha hållt sig flytande under den mörka vintern. Fast det gäller kanske mest gamla, var ett tag sedan jag läste studien. Hur som helst, dör gör inte du, för du är ingen gammal sork (än).
Trackback
