angelinafredriksson

Nu ligger man här. Vet intte om de är godiset och socker-kicken eller bara den störda dygnsrytmen man har som gör att jag inte kan sova. Var upp hyfsat tidigt idag, men sen har jag trots detta varit en trött och seg zomibe tills man faktiskt kan gå och lägga sig, då kommer myrorna tillbaka och benen blir omöjliga att hålla still. Martina var förbi en sväng och tvingade mig på med kläder och sätta på kaffe pannan, alltid lika pigg på förmiddan :) Uppskattar dock hennes spontana besök, nu när mobilen är historia efter ett dopp i badbaljan.

Fredagen var jag ut med Martina och hennes karl på tc, nog blev jag väldigt full den kvällen efter att Martina kom springandes med shotar till mig, men jag var då inte den enda i sällskapet som blev på lyset.
Lördagen blev de att pallra sig till Luleå för inflyttningsfest hos Frida och Amando. En härlig förfest, tyverr lite dispyter mellan bruden och brudgummet, men sånt kan ju lätt hända.

Min situation har ändrats en hel  del under bara den korta helgen. Utan att överdriva kan man väl säga att jag är skit-rädd. Allt fram och tillbaka. Allt velande. Efter att ha sårat varandra så många gånger kanske vi borde handla annorlunda. Tänk om denna gång slutar på samma sätt. Kanske håller vi i samma hand och spelar den på samma sätt igen. Tänk om vi åter igen glömmer bort i förvirring och mörkret varför vi från början valde att vara med varandra. Kommer tidigare sår ha satt så starka märken i oss att vi inte kommer blicka frammåt? Kommer vi bara säga att vi ska göra allt, men ändå inte åstakomma något?kommer vi återuppleva de förgångna, eller kommer vi faktiskt ta oss an framtiden?Kommer vi kunna vara helt ärliga? Är vi kärleksfulla eller bara destruktiva?
Frågorna är många, precis som känslorna. Jag är rädd. Jag är orolig. Nu kan jag bara lägga min blick på honom  när han ligger och andas tungt vid min sida. Täcket ihopknövlat bredvid den underbara kroppen som kurat ihop sig i en liknande fosterställning(....haha...för att nu sätta sig upp, utbrista något ofattbart i sömnen och sedan krypa in under täcket.) Vill bara väck han lite och be han hålla om mig i sina fantastiska ap-armar och aldrig släppa taget. Men för hans sömns skull ska jag låta han få fortsätta drömma om de han nu drömmer om. Imorgon ska jag vakna med en stinkande morgon-andedräkt, slå upp ögonen och se de mest perfekta ansiktet vila på kudden bredvid mig. varken min odör eller hans sömnbehov kommer då vara ett hinder för mig att krypa in hos han och ta del av hans närhet. 

Lite bilder från fredan:

  
Martina med karln            Me and Martina               Martinas lodjur
   
Glada Jag               Lika glad                  Linslusen hela kvällen..