angelinafredriksson

För att skriva ytterligare en gång idag då..

Kvällen var inte planerad, men jag hade väl misstänkt en nuförtiden normal lill-lördag. A och F har suttit här och groggat och jag har sprungit runt och hängt upp saker på väggarna (min hall är för överigt mer eller mindre klar nu, en stor förbättring måste jag säga.) Sen sydde jag lite, tog fram symaskinen när A och F tog sig en tupplur. Hade lite svaga planer eller funderingar där ett tag om man skulle ta sig ut på krogen och se vilka eller om de fannas nå människor där. Det blev ett nedlagt projekt. Efter att ha suttit och gäspat och skrattat om vartannat så ligger jag nu i alla fall i sängen och konstaterar att det får bli en lugn filmkväll med chips och choklad. Skönt.

Vi borde inte sitta här och dricka öl varenda kväll.
Vi borde göra nånting bra,
men det är ingen som har lust.

Vi borde köpa nåra penslar, ett staffli och akvarell,
och måla konst varenda dag,
men det är ingen som har lust.

För det är KAS, och soss och Datortek,
och obesvarad kärlek,
och en vilsenhet som suger ur vår must;
så det är ingen som har lust.

Vi borde inte sitta här och glo på TV varje natt.
Man blir ju knäpp. Vi borde dra.
Men det är ingen som har lust.
Vi var naiva, glada barn, tills vuxenlivet hann ifatt.
Nu är vi barnen av idag,
och dessa barn har ingen lust.

För det är ångest, tvång och höstsäsong,
och ekonomisk undergång.
Varje hinder är så tåligt och robust;
så det är ingen som har lust.

Efter hundrafemtio spänn
har bussen gått, och man får gå.
Vi kanske hörs imorrn igen,
när vi har vaknat framåt två.

God natt, hej då!
Ja, herre Gud. Hej och hå.